De bara växer och växer.....

Äter, skiter och sover.....
De är vad valparna gjort mest den här första tiden. Men nu börjar de bli lite mera fart på dem! Nu när de har öppnat sina ögon och börjar ta sig upp på stapplande steg är de helt oemåtståndliga! Jag tycker förstås att de varit det hela tiden, men alla i familjen har inte hållit med. Den svårflörtade (manliga) 17-åringen i familjen, som inte har utvecklat några moderskänslor över huvudtaget har varit av en avikande mening. "ja, inte är de direkt söta. De ser mera ut som råttor" har han sagt rakt ut utan att skämmas!
"Jag är böjd att hålla med dig", säger då nästa person i familjen som också saknar moderskänslor.
Medans vi kvinnor i familjen, ( jag, dottern och flickvännen) nästan håller på att förgås av kärlek när vi tittar på de små. "oj, oj, oj guuud så söta de är, helle gosingen då" säger vi på tillgjort bebisspråk. (Tur att de är döva)

Men som sagt, nu är vi i hela familjen rörande överens om att de är bedårande söta, och helt underbara!

De börjar som smått att utveckla egna små personligheter. Vi har den lungna coola valpen (dotterns favorit) Han som gärna ligger i famnen och sover. Äter lungt av köttfärsen, slafsar inte i sig som tex den aktiva valpen, som vill vara med där det händer hela tiden, äter glupskt och tror att allt går på tid. Sedan har vi den enda tjejen i kullen, som jag trodde skulle få svårt att hävda sig bland 4 grabbar. Men oj vad jag bedrog mig. Hon pendlar mellan att vara störst och näst störst i kullen. Äter klupskt och tar för sig. Knuffar med lätthet undan brorsorna om de ligger ivägen för hennes tutte.
En riktig "bitch"men andra ord!

Nu är de här!!

Nu har de äntligen kommit, valparna alltså!
Stackars Ice hade en lång och ganska jobbig förlossning, som resulterade i 5 levande valpar och 2 dödfödda. 5 hanar och 2 tikar.
På lördagen kl 14.00 hade Ice temp sjunkit, vilket är en indikation på att valpningen kommer att ske inom kort. På söndag morgon kl 09.48 kom så den första valpen. Den största valpen i kullen. Hans personlighet visade sig redan i födelseögonblicket då han tävlade om att komma ut först och trängde sig fram genom förlossningskanalen. Ice krystade för kung och fosterland och när valpen tillslut kom ut syntes fosterblåsan av den andra valpen som förlorade kapplöpningen. Då förstod vi varför det hade varit så besvärligt att få ut den första valpen. Sedan kom valp nummer två också det en hane, sedan en hane till....
Efter det tog det en stund innan det var dags för nästa och när den äntligen kom visade sig att moderkakan lossnat så att den inte fått något syre andades inte. Vi lyckades inte få liv i stackarn trots idoga försök. Även det var en hane och vi började undra om hela kullen bestod av grabbar. Men så klockan 15.02 kom den första tiken. Den näst största i valpen i kullen med sina 500 gram.
Sedan var det stopp igen.
Vi visste dock att det borde finnas åtminstonde 1 valp till i magen enligt ultraljudet. Men Ice tog det lungt och vilade och matade och tvättade sina små. Trots några små springturer ville inte valpen komma ut. Klockan gick och jag stupade i säng medans maken tog första nattvaket, eftersom jag varit uppe natten innan under Ices öppningsstadie. Kl 01,27 väcker maken mig och säger att Ice krystar kraftigt för att få ut den sista valpen. Och mycket riktigt kl. 01.32 kommer det ett litet knyte ut. Förhoppningen om att den skulle leva var inte så stora eftersom det dröjt så länge. Det brukar bero på att den är död och därför är svårare att driva fram genom förlossningskanalerna. Det var en liten tik som kom, men hon andades inte. Det gick inte att få liv i henne trots försök. Dödsorsaken var troligen att hon hade andats in fostervatten.
Kl. 04.40 blir jag väckt igen. Det hade kommit en liten pojke till och han var hur pigg som helst! Han hade legat i kö efter sin syster, men klarat av resan bättre.
Nu låg där 5 små döva och blinda knyten och diade förnöjt. Alla starka pigga och välmående.

Ice ser ut att gilla att vara mamma och tar väl hand om sina små. Den första valpen som jag sa visade sin personlighet från början är en sann överlevare! Hans motto är redan "störst, bäst och vackrast" Han har sin favorit tutte och vill gärna ligga ner skönt på sidan och äta. Han bryr sig inte om ifall hans favorit tutte skulle vara upptagen. Då bökar han sig fram och ger sig inte förrän syskonet har tappat taget och tutten är hans!