Skendräktig forts....

När mobilen ringer 5 på morgonen när man sitter på jobbet och displayen talar om att samtalet kommer hemifrån, blir man lätt svettig!
Jag svarar med darrande stämma och förbereder mig på det värsta, står huset i brand, har det varit inbrott eller har någon fått åka akut in till sjukhuset!!
Det är dottern som ringer för att tala om att hon tagit upp Ice till sitt rum på övervåningen för att hon gnällde så förtvivlat.
"Jag vaknade av att hon gnällde och gick ner för att se vad det var. I fall vi liksom i går råkat stänga in hennes "valp" i vardagsrummet, vilket vi också hade gjort. Jag gav henne den och gick upp och la mig igen. Men hon fortsatte att gnälla, då gick jag ner igen och släppte ut henne ifall hon var nödig, men hon bara tittade på mig och ville in igen. Jag gick och la mig igen, men hon forstatte att gnälla och då tog jag upp henne i mitt rum! När jag klappar henne slutar hon att gnälla, informerar dottern!"
Snälla nån! tänkte jag, snacka om bortskämd hund, samtidigt som en liten oro gnagde i mig. Tänk om hon är sjuk på något sätt.
När jag kom hem så öppnade jag dörren försiktigt in till dotterns rum. Ice tittar lite sömnigt och lite nonchalant upp på mig från golvet där hon ligger bekvämt på dotterns täcke!! Hon såg ut att må som en prinsessa!
Resten av dagen så gnällde Ice så fort dottern gick utom synhåll. En nybliven "mamma" vill tydligen att man ska pjoska och tycka lite synd om henne....
Jag kan inte låta bli att undra hur det ska bli när hon blir mamma på riktigt!!
Kommer vi få en lung stund?!?!
Kommer hon att kräva att vi ska mata henne och köpa duntäcke och kudde till henne?

Skendräktig??

Jag tror att den lilla stumpan Ice kan vara just en liten aning skendräktig! Hon går omkring och piper av absolut ingen anledning. Hon knölar ihop hallmattan och hundfilten till en stor hög. Helt plötsligt är leksakerna högintressanta igen och ligger utspridda i hela hallen. Favoriten är en liten orange rund figur med en liten svans. Jag kan inte se likheten med en leonberger valp, men, men...
Det stora problemet är att vi inte är ense just nu om hur hallmattan ska ligga. Jag rättar till den och hon knölar ihop den.
Tanken är att vi ska para henne i februari och det kanske är bra att hon övar sig lite på hur det är att vara mamma!
I morgon kommer den lilla golden killen.....perfekt tänker Ice, då behöver jag inte bära omkring på plastleksaker längre, när det kommer äkta vara..
Stackars golden killen!

Helg!

Så åkte den lilla golden killen hem för den här veckan!
Han har hunnit med en hel del under de två dagar han varit här....
Bland annat har han sett till att mattan i hallen äntligen fick den där tvätten som den så väl behövde. Han såg till att jag inte kunde skjuta upp det längre om man säger så! Han har också hjälpt till att gräva nya gropar i trädgården......nu hade jag kanske inte tänkt anlägga rabatten precis där han ansåg att den skulle vara, men vad säger man när han så gärna vill hjälpa till.
Dottern har fått nya vantar! Också det golden killens förtjänst!

Men att han hjälper till att ta hand om tvätten uppskattas inte av familjen, eftersom han har förvana att inte tala om var han lägger den!
Det blir ett himla letande efter trosor och strumpor!

En lugn skön hunddag

Ice ligger och slöar i fåtöljen..som hon egentligen inte får ligga i...ute faller de första snöflingorna.
Ja, när hon inte har något hundbesök så går det inte i många knop här hemma. Dags för promenad tycker jag och ropar på henne från hallen. Jag hör en djuup suck, sedan masar hon sig ner från fåtöljen sträcker på sig lite tigerliknande och slutligen när ögonen har blivit lite piggare ser hon att jag står färdig att gå ut. Då minsann piggnar hon till och verkar tycka att det ska bli riktigt skönt att komma ut en stund. Ute är det lite kyligt och blåsigt, ett riktigt hundväder om man så får säga....
Ice kollar läget längs dikeskanterna, om det har kommit några nya hundar till området, någon snygg hane kanske......eller om det är några tikar som börjat löpa, bäst att hålla koll på konkurrenterna!
När vi väl kommer hem igen skakar hon på sig och går in i vardagsrummet, hoppar upp och lägger sig tillrätta i fåtöljen igen. Det dröjer inte länge tills man återigen hör långa djupa andetag från henne......

Mentalbeskrivning

Så var den gjord! Mentalbeskrivningen! Om jag får säga det själv så genomförde hon den som en riktig Leonberger.
Det började med att Ice skulle kampa och leka med en av funktionärerna. Nej, varför det tyckte hon. Det är mycket roligare att bara springa omkring och kolla omgivningen. Så någon lek blev det inte.
Sedan skulle hon jaga efter ett föremål som slingrade sig fram på stigen. Ice tittade intresserat på saken som for iväg och när den stannat skulle jag släppa henne. Då for hon iväg.....nja, småsprang kanske är närmare sanningen. När hon kom fram och såg att det bara var en tygbit, sprang hon genast tillbak till matte. När vi skulle göra om momentet sa mentalbeskrivaren att jag skulle ta ett steg framåt samtidigt som jag släppte henne för att det skulle bli lite mera fart på henne, och det blev det.....inte! Ice såg ingen som helst anledning att springa fram till föremålet en gång till när hon redan kollat en gång och sett att det inte var något intressant.
I nästa moment var det en utklädd kvinna som betedde sig konstigt och hoppade över en stig framför oss, för att slutligen gömma sig bakom ett skynke. Ice sprang, eller lunkade, fram till skynket för att kolla vad det var som gömde sig där. När hon såg att det "bara" var en människa lunkade hon vidare, men kom snällt tillbaka när funktionären kallade.
"Rasselprovet" klarade hon galant, hoppade till lite men gick sedan direkt fram och kollade vad som lät. Den uppflygande overallen fick henne också att hoppa till lite, men när matte ställde sig framför den, så kom även Ice fram och kollade vad det var för något. Näst sista momentet var "spökena" De uppenbarade sig en bit framför Ice och kom sakta emot henne från var sida. Ice stod blickstilla och tittade från den ena till den andra, när de stannat och vänt sig om skulle hon gå fram och hälsa. Det gjorde hon också när matte började prata med "spökena" Lustiga människor i den här skogen, verkade Ice tänka.
Slutligen var det dags för skotten. Ja, och skotträdd är hon inte. Stannar till och kollar mot den riktning skotten kom från, men ingen rädsla. Mellan skottmomenten var det meningen att hon skulle leka. Men det hade hon ingen lust med, för vissa behov började göra sig till känna.
Sedan var det slut och mentalbeskrivaren konstaterade att Ice var en cool tjej och undrade om hon överhuvudtaget kunde bli arg!
Tja, ibland....men inte är det ofta!

Hundvakt del 5

Dottern skulle för förtsta gången ge sig ut på en pendeltågstur med Ice och den yngre lejontiken. Jag kan redan nu avslöja att det inte gick så himla bra!

Ut ur bussen och tråckla sig igenom alla människor var inga problem för Ice. Inte heller att ta sig genom spärren. Sin storlek till trots, snirklade hon sig igenom "snurrgrejen" utan några som helst problem. Flickorna gick ut på perrongen och inväntade tåget tillsammans med sina lejonflickor. Tåget rullar in på perrongen och dottern gör sig beredd att stiga på först i kön. Ett steg in i tåget, ett till, sedan tog det tvärstopp! Dottern flyger med ett ryck tillbaka och vänder sig om och ser Ice som med en stirrande blick som säger "Jag tänker inte följa med". En något generad matte försöker lirka lite med hunden och försöker locka henne ombord utan framgång. Folket som står efter henne i kön väntar otåligt på att få stiga ombord. Dotterna ser inget annat val än att stiga åt sidan och låta dem kliva på först. Tjejerna kommer överens om att låte den yngre tiken gå på först för att visa att detta inte är något farligt. Hon struttar glatt ombord och vänder sig om för att vänta på Ice. Dotterna gör ett nytt försök, men Ice sätter tassarna i backen och vägrar att flytta sig en tum! Nu börjar dottern att känna sig lätt pressad och tåget ska snart gå. När högtalarna ljuder att dörrarna ska stängas, står kompisen inne i tåget och dottern fortfarande kvar utanför med en obeveklig Ice. I sista sekund får kompisen istället slänga sig av tåget. Ice går vinnande ur denna rond och tågresan får vänta till en annan gång!

I morgon MH-test.

Hundvakt del 4

Vem har sagt att det är lätt att utfodra tre hundar, varav en är ett utomordentligt matvrak, en ett lite mindre matvrak och en är i det närmaste anorektisk!
Skålarna är strategiskt utplacerade i köket för att alla ska ha sin plats att njuta av maten. Ice njuter av maten i högst några minuter, sedan går hon på jakt för att se om de andra är villiga att dela med sig av sina godsaker.
Den lilla golden killen vill inte det. Den unga lejontiken kan mycket väl tänka sig att få lite hjälp att avsluta måltiden. Min uppgift är att se till att så inte sker.
Eftersom golden killen också gärna kan tänka sig lite mer mat, är lejontikens skål högst intressant även för honom, detta stressar naturligtvis flickan att äta ännu mindre och gärna backar därifrån!
Jag sitter alltså vid köksbordet och försöker njuta av dagens första kopp kaffe samtidigt som jag ropar nej, nej, nej, när jag i ögonvrån ser matvraken närma sig lejontikens skål.
Ice stryker runt lite grann och nosar närmare och närmare den yngre tikens skål, golden killen kan inte bestämma sig om han ska äta sin mat, eller om möjligtvis lejonets mat är godare.....
Då tycker jag mig se Ice stå och glufsa i sig lejontikens mat. Nää, nu får det väl ändå vara nog tänker jag och ryar i ordentligt att hon ska gå därifrån. Tilläggas ska till mitt försvar att leonberger tikar kan se förvillande lika ut bakifrån. Hunden vid skålen reagerar omedelbart på mitt utfall och tittar förskräkt upp och backar sakta bort från skålen. Då ser jag att det hundansikte som tittar på mig med chockad min inte tillhör Ice, utan den yngre lejontiken!
Behöver jag tillägga att hon beslöt sig för att inte återvända till skålen igen. Den frukosten var över!

I morgon: att åka tåg med 2 Leonberger!

Hundvakt del 3 (Tillökning)

I dag fick vi ytterligare en tillökning i hundfamiljen, genom en liten busig Golden kille på dryga 4 månader.
Fullt ös från början. In genom dörren, mattan ihopkrullad i ena hörnan och bromspår in i vardagsrummet. Så höll det på, golden killen först, det yngsta lejonet efter och slutligen lite på efterkälken Ice, som lite desperat insåg att hon måste göra något för att inte helt tappa kontrollen över flocken.
Men då kände matte att hon måste träda in och ta tag i situationen för att överhuvudtaget ha några inventarier kvar i ursprungligt skick.
Beredd, med bena lite isär (för att hålla balansen) och armarna utsträckta fångades den lilla ynglingen in och därmed stoppades jakten i alla fall för en stund.
Hundarna övergick till ett ömsesidigt tuggande på varann varvat med lite grymtande istället.
Den lilla krabaten ska dock bara stanna över dagen, medan husse är och jobbar. 2 dagar i veckan kommer han vänder upp och ner på familjen och när han åker så känns det precis som lugnet efter stormen.
Fast söt är han......jätte söt!
....Så ska jag vara ärlig blir jag glad varje gång han kommer infarandes genom dörren!

Corie och Ice

Corie

Ice

Hundvakt del 2 (pissig morgon)

Usch och fy!
Vaknade i morse av en misstänkt odör! Smyger ner för trappan och möts av två stora bruna illaluktande högar och några ännu stora blöta fläckar!
Men jag tror inte att jag kan beskylla den inhysta gästen för detta.
Det unga lejonet saknar sin familj och äter dåligt och Ice som har en glupande aptit inte bara på livet hjälper gärna till så att skålen blir tom ändå!
Hon har således ätit för två stora Leonberger och resultatet av detta frosseri kan man nu skåda på mitt hallgolv.
Nåväl, det är bara att hämta hink och spade och börja skyffla.......ja, ja i alla fall papper, trasa och skurhink.
Sedan återstår bara att springa runt några varv i huset med doftsprayen så att hemmet luktar tallbarr istället för hundxxit när övriga familjen vaknar!

Hundvakt

Jaha, så var man hundvakt i en vecka. Men det ska nog gå bra. Min Leonberger Ice får lite sällskap och den lite yngre lejontiken kanske får lite hyfs ;-)

Dottern tog ut bägge hundarna på en promenad som brutalt slutade under en häck!!
Den unga yrhättan fick syn på något intressant, tror det var en katt, och beslöt att följa efter för att undersöka detta vidare med min dotter (14 år och mycket hundvan, dock tydligen inte så stark) hängandes efter.
Färden fick ett abrupt slut under en häck!
Ett par skitiga byxor och några blåmärken senare kom hon hem igen och upplyste mig om att den inhysta hunden minsann inte är lika hänsynsfull som våran hund och hädanefter kräver hon assistans när det är dags för promenad.