Wednesday, April 23, 2008

Total förvirrning...

Just nu råder total förvirrning!
Jag har de senaste dagarna varit nästan säker på att Ice är dräktig. Den bestående vulvasvullnaden, hennes enorma aptit och en ökad kelighet. Att hon dessutom var illamående och kräktes på dygn 25 gjorde mig ännu mer övertygad.
Idag var det då dags för ett ultraljud för att bekräfta dräktigheten. Men veterinären kunde inte hitta några fosterblåsor! En förklaring kan vara att det fortfarande är tidigt och att blåsorna sitter så pass högt upp och därför inte syns på ultraljudet. Veterinären tyckte därför att jag ska komma tillbaka om en vecka och göra om ultraljudet och hoppas att vi får syn på små bebisar då.

Än så länge har jag inte gett upp hoppet om valpar, men det hade känts så mycket bättre om vi sett fosterblåsor idag!! Nu måste jag gå i förvirrning och väntan ytterligare en vecka.
Jag tycker synd om Ice om hon inte är dräktig! Vad ska hon göra med sin aptit! Det är inte lätt att banta när man är så himla hungrig hela tiden....

Monday, April 14, 2008

Grodor

Akilles har funnit en ny passion i livet, GRODOR!
Han tycker att de små hoppande djuren är faschinerande. Promenaderna numera går ut på att spana efter de små liven. Han skuttar glatt fram till allt som ser ut att kunna vara en groda, bruna löv, en lerklumt eller stenar. Hans glädje är stor när han råkar hitta den äkta varan. Då ställer han sig med ett framben på var sida om grodan och huvudet böjt och väntar på att grodan ska hoppa. Väntar och väntar....men den lilla livrädda grodan ligger kvar platt till marken och hoppas att det flämtande odjuret över hans huvud snart ska avlägsna sig. Men Akilles tröttnar inte så lätt. Han väntar så gärna. Men tillsist blir han lite otålig och puttar med nosen försiktigt på grodans rygg, som för att hjälpa honom att ta hoppet. När det inte hjälper puttar han lite till, och en gång till. Sedan ställer han sig igen och väntar på det otroligt roliga hoppet. Och se, då hoppar grodan lite framåt. Akilles blir överlycklig och puttar en gång till, grodan tar ett litet hopp till, Akilles puttar, grodan hoppar. Detta pågår tills matte tycker att det är dags att lämna den lilla grodan ifred. Akilles går motvilligt därifrån, redan på jakt efter nästa lilla fantastiska groda.

Trots sin storlek så kröker han inte så mycket som ett hårstrå på den mycket mindre varelsen. Han använder sig bara av sin nos mycket försiktigt. Jag var lite orolig först att han skulle ta till tassarna när otåligheten blev för stor och det skulle nog inte sluta lika lyckligt. Men det är som han förstår detta och därför är så försiktig i sina möten med sin nya kärlek.

Friday, April 11, 2008

Inget är som väntans tider...

Jag tittar och tittar på lilla Ice. Är hon inte ovanligt trött?? Är hon inte ovanligt hungrig??
Allt för att få svar på den stora frågan huruvida hon är dräktig eller inte!
De tre första veckorna är absolut tråkigast och det är inte förrän efter ca 5 veckor som magen börjar växa och är kramgo och härlig att klappa på.
Det finns dock ett enda tidigt tecken på dräktighet som man kan se redan från början. Nämnligen att vulvan behåller en viss svullnad och är mjukare.
Både Ice och dottern tittar på mig med avsmak i blicken, när jag undersöker den stackars hundens privata delar. "Kolla, visst är den svullen fortfarande? Och kolla hur mjuk den är?" Säger jag uppfodrande till dottern. Hon bara tittar på mig och utbrister. "Jag tänker inte titta där! Vad äckligt!"

Ja, ja, jag får väl hålla mig till tåls någon vecka till för att veta säkert. Man kan göra ultraljud efter ca 24 dagar.
Näsa vecka kommer jag leta tecken på att Ice mår illa. Det är en av de få gångerna jag kommer att bli glad över att hitta en spya på golvet!

Sunday, April 06, 2008

Nu har vi parat Ice igen!

Efter flera dagar av ett evigt tittande på vulvan på stackars Ice så hittade jag änligen lite blod! Jag tror att hon blev lika glad som jag. Hon har uppenbarligen börjat tröttna på att ha mig hängandes i baken för jämnan, för så fort hon hör mig ropa på henne hållandes en bit papper i handen vet hon vad som är på gång och försöker smita undan. Hon tycker verkligen inte att jag har något där att göra!
På det 11 dygnet, den 27 mars, åkte vi till Bollnäs och den väntande hanen Eddie, Bölölejonets First Edition.
Han tog emot henne med glädje och visade sin fina inhängnade baksida där de kunde hålla till. Där låg det fullt med tuggade märgben och dofterna från främmande hundar låg och pyrde i varenda hörn. Ice var därför tvungen att lukta och kissa överallt innan hon kunde koncentrera sig på Eddie och den väntande parningen. Efter en stunds kissande och lite uppvaktning välkomnade Ice Eddies parningsförsök.
Eddies matte tyckte att vi kunde gå in och ta en kopp kaffe medans hundarna bekantade sig med varandra, men det tog inte så lång tid innan Eddie lyckades "pricka rätt" och hängningen var ett faktum.
Eftersom Eddie bor 28 mil från oss så fick Ice lov att "sova över" hos Eddie. Men tungt hjärta lämnade vi våran lilla Ican och begav oss hem till Tumba. Det sista vi såg var en svart nos i dörrspringan på dörren till altanen.
När jag ringer dagen efter på fredagen för att höra hur det går för kärleksparet, får jag veta att uppvaktningen pågår för fullt. Dessvärre såg inte matte någon hängning den dagen. Förmodligen passade de på när de var ensamma och ingen såg. Matte nämnde nämnligen innan att Eddie brukar vilja klara av parningarna utan publik...
På lördagen var intresset betydligt svalare hos dem bädde två. Eddie tyckte väl att jobbet redan var klart. Jag bestämde mig därför att komma upp och hämta min lilla gumma på söndagen.
När jag hämtade henne så tyckte jag inte att Ice försökte uppvakta Eddie alls, så det kändes bra att åka hem med henne.

När jag kommer hem så blir Ice fullkomligt överfallen av sonen Akilles, som i upphetsningen av att Ice är hemma igen och dessutom luktar gudomligt, "glömmer bort" att det är hans mamma. Här ska paras! Ice som redan har haft sitt skoj har inte någon lust alls att förlusta sig med sin son och ger honom en ordentlig utskällning. Det bryr han sig dock föga om! Ice får hjälp av oss att brotta sig förbi den hårt uppvaktande sexgalningen och rädda sig upp på övervåningen!

Dagen efter så bestämmer jag mig för att möta Eddie och hans matte och husse i Uppsala. Två Eddie valpar ska åka ända bort till Nya Zeeland och behöver därför gå igenom diverse undersökningar innan de får lova att sätta sig på planet. Därför har sällskapet begett sig till det stora veterinärsjukhuset i Uppsala.
Husse och jag släpper in hundarna i en rasthage i närheten. Först visar ingen av dem något som helst intresse för varandra. Men efter en stund tycker Ice att det ju kan vara trevligt att para sig lite i alla fall och börjar uppvakta Eddie. Han är med på noterna, men inte lika het på gröten som flickvännen. Han gör några tafatta försök, dock utan resultat. Vet inte om han tycker att det är störande med alla nyfikna människor som går förbi, eller om han redan tycker att jobbet är klart.

När jag är hemma igen möter jag grannen med sin hane Freddy. Jag frågar om hon skulle kunna tänka sig att terorissera Freddy lite genom att låta honom lukta på Ice och säga sin mening om huruvida han håller med Eddie om att höglöpet börjar gå över eller inte. Freddy luktar och smakar, gnäller lite grann, men blir inte särskilt överväldigad. Matte säger att om Ice verkligen skulle höglöpa skulle hon inte kunna ropa till sig Freddy så enklelt som hon kan. Detta gör mig lite lugnare och mer förvissad om att vi parat på rätt dygn.
Nu återstår bara att hålla tummarna och vänta in tecken på att hon är dräktig!

Wednesday, April 02, 2008







En lycklig Akilles leker i snön!!

I gång med bloggandet igen....


Efter uppehåll på över ett år har jag tagit mig i kragen och kommit igång med bloggandet igen.


Det har hänt en hel del. Framför allt har "valpen" Akilles vuxit upp och är på väg att bli en vuxen hane. Han är nu 17 mån och en helt underbar hund. Han är både söt och snäll, lite för ung i sinnet bara, vilket kan ställa till problem ibland när man vill att han ska uppföra sig. Ett annat problem är att han inte riktigt litar på människor. Han älskar människor han lärt känna och känner sig trygg med, men han gillar inte när folk kommer emot honom med utsträckta händer och vill gripa tag i honom. Håller man däremot händerna utmed kroppen och inte bryr sig om honom, då kommer han fram direkt och nosar och hälsar.

Tvyärr har folk väldigt svårt att hålla sina händer i styr när de har en stor kramgo nallebjörn framför sig. Hur mycket man än säger till dem att låta honom komma fram först, så böjer de sig fram och sträcker fram händerna och ger i från sig små läten. Akilles tittar på dem som om de inte är rikigt kloka och tror att de tänker ta med honom till sitt moderskepp. Då tycker han att det är bäst att hålla sig på säkert avstånd. Folk som däremot inte är så förtjusta i hundar och inte bevärdigar honom med så mycket som en blick älskar han. Hundmänniskor går också bra. Då verkar han anse, att eftersom de redan har en hund så kommer de nog inte att ta honom.
Ja, som sagt han är en hund med en stor personlighet!

Han har gått på lydnad också! Både grundkurs och fortsättningskurs har han hunnit med.
Jag tror att han gillade grundkursen bäst, då hade han inte lika stora krav på sig.
Han och syrran, Winnie, gick på samma kurs. Det var inte alltid så himla lyckat eftersom syskonkärleken mellan dem är stark och innerlig. De ville allra helst leka tafatt och "göra matte galen" leken. När de andra hundarna övade inkallning och klockrent satte sig vid sin matte/husses sida, så sprang Akilles och Winnie hellre till varandra.

Men de blev faktiskt riktigt duktiga efter ett tag, men de var kursens clowner. Ledarna kunde säga "se upp nu kommer Winnie" när det var hennes tur att göra inkallning. De sa flera gånger att de hade uppfattningen att Leonbergern var en ganska slö hund och förvånades och imponerades över deras ofattbara energi!


Ice har varit och parat sig igen och förhoppningsvis väntar hon smått! Mer om detta i nästa blogg!!