De bara växer och växer.....

Äter, skiter och sover.....
De är vad valparna gjort mest den här första tiden. Men nu börjar de bli lite mera fart på dem! Nu när de har öppnat sina ögon och börjar ta sig upp på stapplande steg är de helt oemåtståndliga! Jag tycker förstås att de varit det hela tiden, men alla i familjen har inte hållit med. Den svårflörtade (manliga) 17-åringen i familjen, som inte har utvecklat några moderskänslor över huvudtaget har varit av en avikande mening. "ja, inte är de direkt söta. De ser mera ut som råttor" har han sagt rakt ut utan att skämmas!
"Jag är böjd att hålla med dig", säger då nästa person i familjen som också saknar moderskänslor.
Medans vi kvinnor i familjen, ( jag, dottern och flickvännen) nästan håller på att förgås av kärlek när vi tittar på de små. "oj, oj, oj guuud så söta de är, helle gosingen då" säger vi på tillgjort bebisspråk. (Tur att de är döva)

Men som sagt, nu är vi i hela familjen rörande överens om att de är bedårande söta, och helt underbara!

De börjar som smått att utveckla egna små personligheter. Vi har den lungna coola valpen (dotterns favorit) Han som gärna ligger i famnen och sover. Äter lungt av köttfärsen, slafsar inte i sig som tex den aktiva valpen, som vill vara med där det händer hela tiden, äter glupskt och tror att allt går på tid. Sedan har vi den enda tjejen i kullen, som jag trodde skulle få svårt att hävda sig bland 4 grabbar. Men oj vad jag bedrog mig. Hon pendlar mellan att vara störst och näst störst i kullen. Äter klupskt och tar för sig. Knuffar med lätthet undan brorsorna om de ligger ivägen för hennes tutte.
En riktig "bitch"men andra ord!