Hundpensionat Lindblom

Djurpark, hundpensionat, dårhus....
ja, jag vet inte riktigt vad som bäst beskriver vårat hem numera.
Först blev det lite lugnare när alla valparna utom Will, som ska åka till Frankrike och bli fransos, åkt till sina nya hem. Men säg den lycka som vara för evigt. Bara några dagar efter att den sista valpen åkt flyttade grannens 3 små vovvar in hos oss, eftersom familjen skulle åka till Egypten för att fira jul och nyår. 2 hela veckor skulle de vara borta.
Dessa tre små liv må vara små i storleken, men det är också allt. Den minsta, Tiffin, tog genast på sig uppgiften att både uppfostra Will och vakta huset mot inkräktare. Och inkräktare är vi allihopa enligt henne. Hon talar ivrigt om när vi kommer ner för trappan från övervåningen och när vi kommer in genom ytterdörren. Men hon annonserar också när någon utomstående har fräckheten att gå förbi vårat hus för högt, eller när grannen påtar i sin trädgård. Ofta blir hon ackompanjerad av de andra två..puh.
Will är trots sina 11 veckor redan större än alla tre småhundarna och väger nästan dubbelt så mycket, men han har ändå vett nog att respektera de äldre, vilket Tiffin tycker att väldigt bra.
Som om det inte var nog med 4 vuxna hundar och en valp. 1 dag innan det nya året kom den "gula" valpen tillbaka. (märkt med ett gult band när han var liten) Det blev inte riktigt som nya husse och matte tänkt sig så han fick flytta hem igen. Så det blev till att fira nyår med 4 vuxna hundar och 2 valpar! Valparna brydde sig inte ett dugg om att det smällde, men lilla Tiffin tyckte att det var fruktansvärt jobbigt och darrade sig igenom hela tolvslaget och mer därtill.
Den gula valpen verkar vara glad att vara hemma igen och han och Will leker så det står härliga till! Den första dagen på det nya året åkte granen i backen. Dottern vaknade av ett högt brak som följdes av en olustig tystnad. Hon tassade ner och möttes av Will och mamma Ice som kom rusande emot henne från vardagsrummet. Mamma Ice bryr sig inte om att rummet är avspärrat för hundar dessa dagar, utan hade forcerat grinden för att kommma in till sin älskade fåtölj. Den "gula" valpen syntes inte till. Dottern fylldes av onda aningar, låg han möjligtvis fastkilad under granen? Hon smög fram till den liggande granen och mycket riktigt under granbarr, grenar, glitter och kulörta kulor skymtade ett litet hundhuvud fram! I sina försök att ta sig fram hade han snört in sig i mer och mer i sladdar och glitter. Men han verkade inte vare sig skämmas eller vara rädd utan blev bara lättad av att någon äntligen kom till undsättning och kunde hjälpa honom därifrån.
Men granen den var inte sig lik och åkte ut samma dag.

Men nu kommer grannarna snart tillbaka och hämtar sina hundar och Will åker till Frankrike i helgen. Jag kommer att sakna honom förskräckligt eftersom han är en helt underbar liten hund. Men det ska bli skönt att kunna röra sig fritt därhemma och kunna nå telefonen innan den slutar ringa. Nu tar det en evighet att ta sig fram då man måste och kliva över och fösa iväg en massa hundar på vägen.
Ice längtar nog också efter att få tillbaka sitt gamla liv. Att återigen kunna få ligga i fåtöljen och bara slappa och njuta av lugnet..