Mentalbeskrivning

Så var den gjord! Mentalbeskrivningen! Om jag får säga det själv så genomförde hon den som en riktig Leonberger.
Det började med att Ice skulle kampa och leka med en av funktionärerna. Nej, varför det tyckte hon. Det är mycket roligare att bara springa omkring och kolla omgivningen. Så någon lek blev det inte.
Sedan skulle hon jaga efter ett föremål som slingrade sig fram på stigen. Ice tittade intresserat på saken som for iväg och när den stannat skulle jag släppa henne. Då for hon iväg.....nja, småsprang kanske är närmare sanningen. När hon kom fram och såg att det bara var en tygbit, sprang hon genast tillbak till matte. När vi skulle göra om momentet sa mentalbeskrivaren att jag skulle ta ett steg framåt samtidigt som jag släppte henne för att det skulle bli lite mera fart på henne, och det blev det.....inte! Ice såg ingen som helst anledning att springa fram till föremålet en gång till när hon redan kollat en gång och sett att det inte var något intressant.
I nästa moment var det en utklädd kvinna som betedde sig konstigt och hoppade över en stig framför oss, för att slutligen gömma sig bakom ett skynke. Ice sprang, eller lunkade, fram till skynket för att kolla vad det var som gömde sig där. När hon såg att det "bara" var en människa lunkade hon vidare, men kom snällt tillbaka när funktionären kallade.
"Rasselprovet" klarade hon galant, hoppade till lite men gick sedan direkt fram och kollade vad som lät. Den uppflygande overallen fick henne också att hoppa till lite, men när matte ställde sig framför den, så kom även Ice fram och kollade vad det var för något. Näst sista momentet var "spökena" De uppenbarade sig en bit framför Ice och kom sakta emot henne från var sida. Ice stod blickstilla och tittade från den ena till den andra, när de stannat och vänt sig om skulle hon gå fram och hälsa. Det gjorde hon också när matte började prata med "spökena" Lustiga människor i den här skogen, verkade Ice tänka.
Slutligen var det dags för skotten. Ja, och skotträdd är hon inte. Stannar till och kollar mot den riktning skotten kom från, men ingen rädsla. Mellan skottmomenten var det meningen att hon skulle leka. Men det hade hon ingen lust med, för vissa behov började göra sig till känna.
Sedan var det slut och mentalbeskrivaren konstaterade att Ice var en cool tjej och undrade om hon överhuvudtaget kunde bli arg!
Tja, ibland....men inte är det ofta!